…när jag var på arbetsintervju på NTI-skolan. Jag hade sökt jobb som lärare i Svenska för invandrare och trodde såklart att jag skulle stå i ett klassrum.

När man lär sig ett nytt språk är det ju så viktigt att träffa folk. Man behöver prata, lyssna, umgås och använda kroppen. Jag visste också att man behöver ha en personlig relation med sin lärare.

Man kan helt enkelt inte lära sig ett nytt språk genom att skicka några mejl fram och tillbaka!

Ändå sade de på intervjun att NTI-skolan lär ut svenska på distans.

Löjligt, tänkte jag.

Precis innan jag skulle tacka nej till jobbet bjöd de in mig på studiebesök och jag gick dit.

Det jag såg av lärarnas arbete fick mig att tänka om. De skickade inget förstrött standardmejl som svar när en elev skickade in en uppgift. De tittade såväl på helheten som på detaljerna, styrkorna som bristerna och funderade ut vad just den eleven behövde för att utvecklas.

Dessutom bedrevs inte kurserna bara på mejl. Lärarna kommunicerade med eleverna via telefon, Skype, sms och på webb-plattformen också. I kurserna ingick olika grejer: läsa i pappersbok, göra drag-and-drop-uppgifter, titta på youtube-klipp, skriva brev, besöka roliga språksajter, svara på kryssfrågor, läsa sagor högt för sin lärare på telefon…

Och lärarna gjorde allt för att visa att det inte var maskiner som rättade prov, utan lärare av kött och blod som skapar uppgifter för att eleven ska lära sig hela vägen fram till kursslut.

När jag gick hem kände jag att SFI-eleverna på NTI-skolan får saker som elever på andra skolor inte får. Ingenstans där jag tidigare har jobbat har eleverna fått så personlig feed-back. Ingenstans har de fått kursen skräddarsydd efter sin nivå och utveckling. Ingenstans har jag haft så bra koll på deras framsteg eftersom allt finns registrerat i datorn. Ingenstans har ambitiösa elever kunnat gå så fort från start till mål: Pluggar de hårt och lär sig det de ska, finns det ju ingenting som bromsar dem!

Och jag började fundera på det där med att träffas och prata: När jag hade vanlig SFI-undervisning hade jag 30 elever i klassrummet. Många elever fick inte mycket utrymme att prata varken med mig eller med andra. Distanseleverna, däremot, brukar ha arbeten. På ett jobb kan man prata mycket svenska, ofta ännu mer än i ett klassrum.

Nu när jag är lärare på NTI-skolan får jag träffa eleverna litegrann i alla fall. Eleverna i Stockholm träffar jag på upprop och när de gör sina nationella prov. Och däremellan händer det att de kommer in på en kopp kaffe.

Emelie Hammar är en musikalisk, 37-årig småbarnsmamma. Hon talar svenska, engelska, franska samt lite fulani och teckenspråk. Emelie jobbar som SFI-lärare på NTI-skolan i Stockholm sedan augusti 2017.

3 Kommentarer
  • Theresia
    Posted at 14:10h, 05 February Reply

    Hej Emelie!

    Det är jätteintressant att läsa det du skriver om distansundervisning. Jag jobbar som förstelärare på SFI i Kramfors och har som ett uppdrag att utveckla SFI på distans här.
    Jag skulle gärna veta mer om hur ni jobbar. Hur många elever tar du hand om? Ligger dina elever på samma nivå och använder ni en bok?
    Du ser, jag har många frågor ;)

    Kontaktuppgifter skickade i PM

    Med vänlig hälsning
    Theresia

  • Aimen Barghathi
    Posted at 20:55h, 11 April Reply

    Hej jag vill lasa SFI på distans hur jag på reasa just nu

    • Marie-Michelle Ask
      Posted at 21:58h, 11 April Reply

      Hej Aimen! Du ansöker via vuxenutbildningen, SFI i din kommun.

Posta en kommentar