På fredagar har vi en kul grej på NTI-skolan (eller vi tycker det är kul i alla fall:). En i taget får vi skriva lite om vad vi gör just nu, vad vi tänker på eller hur arbetet går. Flera av våra lärare arbetar på distans även om majoriteten sitter på kontoret i Umeå, vi har även en hel del personal på kontoret i Stockholm. Av den anledningen så tycker vi att det är roligt att läsa om vad som ligger på någon annans bord eller som försegår i någon annans tanke. Då och då får vi lov att dela dessa “stafettpinnar” (vi kallar det så), i bloggen. Så kan ni också få lära känna oss lite bättre. Denna gång är det Rickard som har ordet. Glad fredag!

När denna stafettpinne publiceras är det exakt 10 dagar kvar till julafton. I ett barns värld kan dessa 10 dagar kännas som 10 veckor, medan det för oss äldre snarare känns som ett kort ögonblick. ”Tiden går bara snabbare ju äldre du blir”, minns du säkert att någon äldre sa när du var liten. ”Skitsnack”, tänkte man då i sitt barnsliga sinne. Tid måste ju upplevas likadant för alla. Men visst blev man med tiden motbevisad; i skrivande stund sitter jag här och tänker att det nyss var temadag med jobbet då vi alla sågs, fastän det var för tre månader sedan. Därefter slås jag av att det idag, 14 december, exakt är en månad kvar till nästa gång vi alla ska ses på konferens i Åre. Redan!

I relation till tid kan man dela upp oss människor i två grupper, varav den ena är tidsoptimister medan den andra är de med framförhållning. Alla vill vi vara de med framförhållning – den som alltid tycks vara färdig med saker i tid och har allt strukturerat omkring sig. Dessvärre är vi allt för många som tvingas inse att vi är tidsoptimisten.

Ta våra elever som exempel. Hur skulle vårt arbete fungera om alla elever hade framförhållning och lämnade in uppgifter i tid? Lek med tanken. Hur många meddelanden skulle du inte slippa besvara om eleverna aldrig skrev: ”Jag blir sen med inlämningen. Kan jag lämna in på måndag?” Eller: ”Jag lämnar in uppgifterna till helgen” – det vill säga efter kursslut…

Det är givet att ett sådant scenario skulle innebära en helt annan arbetssituation, men att anklaga eleverna för att vara tidsoptimister skulle (för min del) vara att kasta sten i glashus. Tidigare i veckan fick jag förfrågan att skriva denna stafettpinne, med en rimlig deadline satt på torsdag. ”Enkelt”, tänkte jag och öppnade ett tomt Word-dokument under tisdagen. Nu sitter jag dock här, på en torsdagkväll klockan 22.00, och svär över min dåliga framförhållning. Jag – som har som mantra i mina betygssamtal att berätta för eleverna om vikten av att skriva färdigt uppgifter åtminstone en dag innan deadline – tvingas inse att det inte är lätt att leva som man lär.

Av just den anledningen finner du ingen färdig idé eller genomtänkt budskap i denna stafettpinne. Däremot har jag i denna skrivprocess lagt tid på att omtolka en juldikt till er:

Midvinternattens provsal är hård,
Omniusservern gnistra och glimma.
Ingen jobbar på ackord
under stor elevavgångstimma.
Skolledarna vandrar sin tysta ban,
kursbetygen lyser E-C-A på fur och gran,
eleverna förstår så väl orsaken.
Endast NTI-läraren är vaken.

Vid pennan,
Rickard Åstrand, lärare i svenska och samhällskunskap

 

*Originaldikt av Viktor Rydberg: ”Midvinternattens köld är hård, / stjärnorna gnistra och glimma. / Alla sova på enslig gård / djupt under midnattstimma. / Månen vandrar sin tysta ban, / snön lyser vit på fur och gran, / snön lyser vit på taken. / Endast tomten är vaken.” (”Tomten” publicerad i Ny illustrerad Tidning, 1881)

Inga kommentarer

Posta en kommentar

Vi använder oss av cookies för att din upplevelse av webbplatsen ska bli så bra som möjligt. Accepterar du att cookies används?

NejLäs mer Ok