Ögonblick, möten och en mössa

 

Jag samlar på goda ögonblick; sådana ögonblick som tar så mycket minnesplats från alla de stunder vi glömmer att de alltid finns redo att plockas fram när vi behöver dem. En stor del av min samling består av ett genuint möte, i någon form, mellan människor. Att mötas på riktigt är att se och bli sedd, och där kan samlingar som min utökas.

Ett minnesvärt möte

Låt mig berätta om ett av dessa möten, från när jag som ganska färsk lärare arbetade på det dåvarande IV-programmet på en stor skola. Elever på andra program byggde en vi-känsla på positiva värden: vi som gillar att meka med bilar, vi som är duktiga på matte, vi som har bra formkänsla, och så vidare. Så var det inte på IV-programmet, eftersom det som förenade eleverna var betyget ”icke godkänt” i åtminstone svenska, engelska och/eller matematik, men ofta dessutom i fler ämnen. När det som förenar en grupp är ett misslyckande blir inte grupptillhörigheten speciellt attraktiv. Till detta kom att många av eleverna på programmet, där majoriteten var grabbar, var ganska tilltufsade av livet och hade erfarenheter man inte ska behöva ha som sextonåring. Detta märktes påtagligt i att killarna ytterst ogärna kröp ur sina skyddande skal av ytterjacka och mössa eller keps, utan behöll dem på inomhus hela läsåret, oavsett väderlek och klassrumstemperatur. Ingen av lärarna propsade heller på att ytterkläderna skulle tas av.

”Vadå, fyller du år, eller?”

Till en av dessa grabbar, som här kan få heta William, sa jag en dag, halvvägs in i höstterminsmörkret: ”William, jag önskar mig en present av dig”. Halvbuttert muttrande under mösskanten kom ett ”Vadå, fyller du år, eller?” till svar. Det gjorde jag inte, men jag sa att jag ändå önskade mig i present att någon gång få se honom utan mössan. Mer blev inte sagt om detta, vare sig då eller under resten av läsåret.

Den viktigaste faktorn för framgångsrik undervisning

Månaderna gick och ett oändligt läsår krympte ihop till en sista vanlig skoldag innan sommaravslutningen. Då kom en kille med kort och lockigt hår, som jag bara kände igen på hållningen, in i klassrummet. ”Men, William! Är det min present?”, kunde jag förstås inte låta bli att fråga. Samma muttrande röst som under hösten, men med skymten av ett halvt leende på läpparna, svarade ”Ja, du hade ju önskat dig det.” Det ögonblicket är fortfarande, nästan två decennier senare, ett av de finaste i min samling och Williams present värmer ännu lika mycket varje gång jag tänker på den. Den kostade inte några pengar, men desto mera mod, och det tog honom hela läsåret att samla det mod som krävdes.

Man säger att läraren är den viktigaste faktorn för framgångsrik undervisning, men kanske finns ett ömsesidigt samband här, att eleverna också är en viktig faktor för hur bra en lärare blir? Ögonblicket där William vågade släppa sin mössa påminner mig om vikten av att både se andra och själv få bli sedd.

Har du också något sparat gott möte från skolan som betytt mycket för dig – med en lärare, en lokalvårdare, en klasskamrat eller någon annan?

 

Vid pennan,

Kia Lannerbäck

Leg gymnasielärare i svenska, franska och religionskunskap
NTI-skolan
Det självklara valet för allas livslånga lärande

11 Kommentarer
  • Marie
    Posted at 10:39h, 29 August Reply

    Wow! Blir tårögd och varm i hjärtat av att läsa detta…

  • Tove
    Posted at 13:26h, 29 August Reply

    Ja, Kia! Mycket bra skrivet. Du berör på djupet!

  • Danilo F4
    Posted at 13:43h, 29 August Reply

    Quel belle histoire , beau souvenir .

    Bonne journée pour toi Kia :)

    • Kia
      Posted at 09:12h, 30 August Reply

      De même ! :)

  • Lena
    Posted at 14:46h, 29 August Reply

    Väldigt fin historia Kia! Det är sådana möten man kommer ihåg länge efteråt.
    Jag gissar att även eleven tänker tillbaka på den tiden med värme.

    • Kia
      Posted at 09:15h, 30 August Reply

      Ja, kanske – kanske inte … Oavsett vilket hoppas jag att berättelsen kan inspirera fler till att “göra en William”. :)

  • Eva-Maria
    Posted at 16:39h, 29 August Reply

    Så fint !! <3 Tack för din berättelse.

  • Vilda
    Posted at 19:45h, 29 August Reply

    Du har så rätt! Ömsesidigt möte är enormt viktigt!

  • Dina Alkhldi
    Posted at 20:22h, 29 August Reply

    Det finns mycket känslor i den texten. jag tror ätt det är väldigt viktigt att det finns bra relation mellan läraren och eleven. Det betyder mycket till båda.
    Teckenspråk och förståelse är de viktigaste ingredienser för att bli en framgångsrik undervisning. Jag har varit en lärare i mitt hemland och min minne är fullt på liknande händelse som hande med den här läraren.

  • Supanida Saengklan
    Posted at 14:59h, 30 August Reply

    Det är mycket fin historia och gjorde jag längta efter skolan tid .

  • Kerstin
    Posted at 20:42h, 31 August Reply

    Så sant! Våra liv är fyllda av lärande möten!

Posta en kommentar