Med anledning av spridningen av coronaviruset finns riktlinjer och övrig information samlat på AcadeMedias webb. Informationen uppdateras kontinuerligt.

Den internationella modersmålsdagen infaller den 21 februari varje år för att förespråka kulturell och språklig mångfald, och främja flerspråkighet. 

FN uppskattar att minst 43 procent av världens 6000 språk är i riskzonen för att försvinna, och med dem försvinner också traditioner, unika sätt att tänka, resurser för en bättre framtid, och mycket mer. Enligt FN har bara några hundratal som språk fått en plats i utbildningssystemet världen runt, och det är färre än hundra av dem som används digitalt.

Linguista

Inom samma koncern som NTI-skolan finns Linguista, en verksamhet som erbjuder modersmålsundervisning och andra språktjänster. Linguista vill stödja skolor i att säkerställa att elever med annat modersmål än svenska har möjlighet att stimuleras så långt som möjligt mot utbildningens mål. Linguista erbjuder både när- och fjärrundervisning inom modersmålsundervisning, studiehandledning på modersmål och moderna språk.

Modersmålsdagens historia

Men vad har den internationella modersmålsdagen för historia? Den första internationella modersmålsdagen inföll år 2000, det efter att FN bestämde datumet några år tidigare som en hyllning till språkrörelsen i Bangladesh, på förfrågan av Rafiqul Islam i Vancouver. När Pakistan skapades 1947 så var landet uppdelat i två separata delar, med Indien mellan sig. Väster om Indien låg Västpakistan (nu Pakistan), och på Indiens andra sida låg Östpakistan (nu Bangladesh). De två delarna av Pakistan hade väldigt olika språk och kultur.

Urdu eller Bangla

Pakistans ledare bestämde år 1948 att Urdu skulle vara det enda nationella språket i Pakistan, trots att Bengali, eller Bangla, var majoritetsspråket om man kombinerade alla invånare från både öst och väst. Invånarna i Östpakistan protesterade, för majoriteten av invånarna bodde ju i den östra delen och hade Bangla som modersmål! De krävde att Bangla skulle ses som minst ett av nationalspråken, utöver Urdu, och Dhirendranath Datta var den första person som yttrade sig om detta, den 23 februari 1952.

Landets styre ville inte att protester skulle äga rum, och gjorde till följd av detta offentliga möten och rallyn olagliga. Men med stöd av folket så ordnade elever från Dhakas universitet ändå stora möten. Den 21 februari 1952 började polisen skjuta mot deltagarna. Fem dog och hundratals skadades, och denna incident är historiskt sett mycket ovanlig eftersom det är sällan folk mister sina liv för sitt modersmål.

Monument för att minnas

Sedan 1952 besöker de från Bangladesh Shaheed Minar, ett monument byggt för att minnas och sörja, men också för att visa tacksamhet för allt som offrats för språket, och den 21 februari är en nationell högtidsdag i Bangladesh. Rafiqul Islam skrev ett brev till Kofi Annan i januari 1998 och föreslog att högtidsdagen borde vara internationell, som ett sätt att förhindra att språk världen över försvinner. Den 17 november 1999 röstade alla samlade från FNs organ UNESCO ja till förslaget att “den 21 februari ska förklaras som den internationella modersmålsdagen världen över för att minnas martyrerna som offrade sina liv denna dag 1952.” 

Inga kommentarer

Posta en kommentar